Nu är det packat och klart, nästan. Det har varit några små diskussioner om det ska vara med en eller två skjortor respektive klänningar, men vi har nog kommit överens om vad vi ska med oss. Väskorna är stängda, passen nedstoppade, kameran laddad. Nu kan vi ge oss iväg, bara en natt kvar här hemma först. Vi vet när bussen går till centralstation som ska ta oss i till Arlanda. Vi får inte missa tåget i morgon kväll. Som du märker på texten så kanske det är lite resfeber i alla fall, även om ingen medger det. Har vi fått med oss allt viktigt?
Nåja, vi ska ju trots allt inte ut i vildmarken, vi ska ju faktiskt till civiliserade platser, så det kanske fixar sig även om vi har glömt något.
Adam är också förbered, har fått mat och pengar så han ska klara sig. Han sägs ju vara vuxen, det kommer säkert att gå bra. Han kommer att ha fullt upp med studierna så frågan är om han kommer märka att vi har rest bort.
Nu är det sängdags. Vi får inte vara trötta redan innan vi kommer iväg, fast vad gör det egentligen. Det kanske är ett bra sätt att få flygresan att gå fort om jag somnar i flygstolen. Men det är aldrig skönt i en flygstol hur jag än försöker sitta/ligga/hänga i den. Får titta på film och låta tankarna sväva iväg någon annan stans. Inger kan somna närsomhelst och varsomhelst. Dessutom kan hon sova hur länge som helst. Hon är som en värnpliktig. Fast jag var inte en sån, jag kunde inte somna hursomhelst, varsomhelst. Men som sagt detta blir sista natten hemma i sängen på några veckor.
Härligt!
Mikael
