I bland är det jobbigare att se på en sport än att själv utöva den. Idag så blev det nästan så när vi besökte det alpina VM i Schladming för att se herrarnas Super-G. Efter en dryg timmas bussresa från Bad Gastein till Schladming så begav vi oss mot målområdet, tillsammans med cirka 50000 stycken andra besökare. Inget ont om våra platser men vi fick klättra upp för backen en bra bit för att kunna inta våra publikplatser. Backen var brant och mycket hal, jag hade inga bra skor för att ta mig upp för den backen. Platserna var formade direkt i snön i backen, så även där var det halt för mina skor. Inger hade lite bättre fäste hela tiden. Nedfärden blev inte mycket lättare. då fick vi glida ned i den lösa snön i backen.
Väl på plats så dröjde det inte länge innan tävlingen drog igång. Vi hade en storbildsskärm rakt framför oss på lite håll, men vi såg den bra. Kunde vara lite svårt att se tiderna men vi såg om det var rött eller grönt i förhållande till ledaren. Det började men en fransman, Pinturault och en schweizare, Zurbriggen. V försökte se så mycket som möjligt men det var inte lätt, de körde fort och banan gick i en svacka så vi såg inte mycket, men vilken stämning det var. Folk jublade och hejade på alla åkarna oavsett nationalitet. När det blev dags för första österrikaren så steg dock jublet enormt och det blev inte mindre för de kommande österrikarna. Har aldrig sett på maken till engagemang för några idrottare som man ändå knappt hinner se när de far förbi i full fart.
Strax så blev det dags för dagens segrare från USA, Ted Ligety, en liten överraskning. Efter det så var det bara att vänta och se om det var någon som skulle kunna slå honom. En Österrikare låg bra till vid första mellantiden men tappade på slutet. Sen så kom norrmannen Aksel Lund Svindal. Han såg ut som en segrare ända till sista portarna innan mål, där fick han ett felskär och tappade nog segern. Men ett stort grattis till Norge för deras tredje plats. Sveriges placeringar ska vi inte nämna.
Varma hälsningar från
Inger och Mikael
