Hunter Valley till Blue Mountains

20 – 22 mars 2008

20 mars

Efter en lite längre bilresa med endast kortare stopp för att dels tanka bilen och dels oss själva så kom vi fram vid trettontiden till Cessnock i Hunter Valley. Hunter Valley är ett större vindistrikt i Australien med många stora och små vingårdar. De har utnyttjat sitt relativt nära läge till Sydney och öppnat upp för vinprovning och försäljning direkt på sina respektive gårdar. Om man vill kan man åka runt i flera dagar och prova och inhandla goda både vita och röda viner. Vi tog också en tur runt på några gårdar under eftermiddagen. Bland annat besökte vi Lindemans stora anläggning där vi fick provsmaka lite grann samt även passade på att inhandla några flaskor till påsken. Vi konstaterade raskt att det finns massor av goda viner ifrån Australien, men vi har ingen möjlighet att prova allt nu, kanske nästa gång. För omgivningarna i Hunter Valley var verkligen trevliga och inbjuder verkligen till nya besök framöver.

Vårt boende på YHA Hunter Valley gör inte saken sämre. Det är ett trevligt trähus ute på landsbygden med öppna fält runt omkring så vi fick möjlighet att insupa den goda luften här också. Direkt utanför verandan på huset springer det omkring flera små kaniner och i diket bredvid kväker grodorna, för att inte tala om alla cikador och gräshoppor som låter i gräset. I stort sett ett underbart ställe att övernatta på, förutom alla myggor som attackerar oss.

21 mars

Bilåkande och bilkö var det som präglade denna dag. Vi åkte söderut genom Hunter Valley via Wollombi, Wiseman Ferry, Windsor, Richmond, Springwood och tillslut ut på The Great Western Highway upp för bergen i Blue Mountains till Katoomba. Det blev betydligt mindre och slingrigare vägar än dagen innan som nästan endast bestod av motorväg. Wiseman Ferry är en bilfärja över Hawkesbury River, vägen dit var väldigt fin utmed floden. Efter Richmond började vägen verkligen slingra sig uppför bergen och efter Springwood så steg det ännu mer, ända upp till ca 1000 meter över havet, där Katoomba ligger. Det är ju påsk och det firas tydligen av många Australiensare för The Great Western Highway från Springwood och ca 1 mil framåt tog lite drygt en timme innan den långsamma bilkön löstes upp.

Tyvärr så blev det bara molnigare och molnigare med mer regn hela tiden under hela dagen och när vi kom fram till Katoomba uppe i bergen kändes det som om all världens moln hade samlats just här. Det var väldigt dimmigt i Katoomba.

22 mars

När vi vaknade idag så hoppades vi på solsken och värme men ack så besvikna vi blev, regnet och diset fanns kvar som ett vått omslag. Det var bara att leta fram våra tröjor och Gore-tex vindjackor som vi har med oss och ge sig ut i regnet ändå. En nackdel med nederbörden är ju att det inte är någon som helst idé att ta med sig kameran, det blir varken bra bilder och kameran tål inte vädret heller. (Därför är det inga bilder ifrån idag.)

Men som sagt glada i hågen ändå så letar vi reda på startpunkten för vår vandring som var precis utanför byn. Den heter ”Prince Henry Cliffwalk” och går längs med toppen av branterna ut mot Jamison Valley. Det var en gammal vandringsled, en av de äldsta i området, och meningen är att man ska få se ett flertal hisnande vyer ut över branterna och dalen men vi såg inte mycket mer än träden två meter framför oss. Det var i alla fall en mycket trevlig vandring i skogsbranten och vi hade det roligt. Halvvägs så kommer vi fram till Echo Point, den stora utsiktsplatsen mot The Three Sisters. Vi kan bara anta att det fanns tre stora klippor någonstans därute i dimman. I och för sig såg vi faktiskt den första av de tre systrarna för vandringsleden mer eller mindre snuddade vid den klippan.

Vi fortsatte utmed vår vandringsled bort till nästa stora begivenhet, Scenic World, som är en station för diverse transportmedel upp, ned och över branterna. Vi tog den gamla mycket branta Scenic Railway (52 graders lutning) nedför branten och den mordernare Cabelway uppför branten. Nere i dalen gick vi en gångväg genom regnskogen där vi fick se bland annat gamla rester från de kolgruvor som fanns här från slutet av 1800-talet fram till 1930-talet. Det låg lite diverse skrot utslängt lite här och var ute i regnskogen, de hade bara tippat ut det antingen från branten eller från gruvöppningarna när gruvorna lades ned. Det var inte så noga med miljön på den tiden.

Väl uppe igen så traskade vi tillbaka till vandrarhemmet för en varm dusch och grekisk sallad med vårt inköpta vita Lindemans vin till kvällsmat.

Påskhälsningar från
Inger & Mikael

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *