Header image  
En utökad reseberättelse  
 
 
 
 

 
 
Blue Mountains

Påskhelgen


22 mars

När vi vaknade idag så hoppades vi på solsken och värme men ack så besvikna vi blev, regnet och diset fanns kvar som ett vått omslag. Det var bara att leta fram våra tröjor och Gore-tex vindjackor som vi har med oss och ge sig ut i regnet ändå. En nackdel med nederbörden är ju att det inte är någon som helst idé att ta med sig kameran, det blir varken bra bilder och kameran tål inte vädret heller. (Därför är det inga bilder ifrån idag.) Men som sagt glada i hågen ändå så letar vi reda på startpunkten för vår vandring som var precis utanför byn. Den heter "Prince Henry Cliffwalk" och går längs med toppen av branterna ut mot Jamison Valley. Det var en gammal vandringsled, en av de äldsta i området, och meningen är att man ska få se ett flertal hisnande vyer ut över branterna och dalen men vi såg inte mycket mer än träden två meter framför oss. Det var i alla fall en mycket trevlig vandring i skogsbranten och vi hade det roligt. Halvvägs så kommer vi fram till Echo Point, den stora utsiktsplatsen mot The Three Sisters. Vi kan bara anta att det fanns tre stora klippor någonstans därute i dimman. I och för sig såg vi faktiskt den första av de tre systrarna för vandringsleden mer eller mindre snuddade vid den klippan. Vi fortsatte utmed vår vandringsled bort till nästa stora begivenhet, Scenic World, som är en station för diverse transportmedel upp, ned och över branterna. Vi tog den gamla mycket branta Scenic Railway (52 graders lutning) nedför branten och den mordernare Cabelway uppför branten. Nere i dalen gick vi en gångväg genom regnskogen där vi fick se bland annat gamla rester från de kolgruvor som fanns här från slutet av 1800-talet fram till 1930-talet. Det låg lite diverse skrot utslängt lite här och var ute i regnskogen, de hade bara tippat ut det antingen från branten eller från gruvöppningarna när gruvorna lades ned. Det var inte så noga med miljön på den tiden. Väl uppe igen så traskade vi tillbaka till vandrarhemmet för en varm dusch och grekisk sallad med vårt inköpta vita Lindemans vin till kvällsmat.


23 mars

Det regnar inte när vi vaknar idag. Stort jubel utbryter i sängen, nu måste vi ut och vandra riktigt långt, säger vi. Nåja, det blev en vandring men kanske inte riktigt så långt som vädret kanske inbjuder till. Vi for iväg till Blackheath och klipporna vid Grose Valley. Vi stannade vid Govetts Leap och hittade en vandringsled till en klippa som heter Pulpit Rock. Det skulle ta ca 3 timmar tur och retur men vi klarade av det på ca 2 timmar och 45 minuter. Vandringen var relativt enkel med en del kortare lite besvärligare passager, bland annat över en liten bäck. Väl framme vid Pulpit Rock, som det då visade sig att man kunde ha åkt bil till, möttes vi av en fantastisk klippa och vy över dalen nedanför. Klipporna är branta och vi kunde ana en viss blå ton i luften över träden. Det är av den blå tonen som delvis kommer från Eucalyptusträdens utsöndrade oljor som hela området har fått sitt namn. Dessutom hann vi också med att se The Three Sisters som vi bara kunde ana i dimman igår.


Dimmigt



 

 
Fantastiska vyer.